Var ska vi bo?

Så heter en artikel, en kort essä av britten James Meek, som du kan läsa här i sin helhet eller här, kortare och kommenterat.
Nedslående läsning om det som kallas ”Margaret Thatchers tickande bostadsbomb”.
Meek går igenom Järnladys bostadspolitik på åttiotalet… hur offentliga bostadsbolag styckades eller förlamades med olika krav och förbud, hur man skänkte allmänna medel i form av försäljning av hyreslägenheter till underpris och hur man la grunden till en bostadsbubbla som skapat enorma vinster samt uteslutit ”vanligt folk” och mindre bemedlade från bostadsmarknaden.Resultatet har blivit Europas dyraste kvadratmeter samt allvarligaste bostadsbrist, vilket naturligtvis går hand i hand.
Författaren Cory Doctorov sammanfattar artikeln så här: ”Bostadspolitiken i Storbritannien är en mikrokosmos av allt som är fel med nyliberalismen.”
Numera diskuteras i Sverige om konsekvenserna av denogenomtänkta privatiseringspolitiken som drivits inom vård och framför allt i skolan. Men när man läser om den nyliberala bostadspolitikens frammarsch i London för 30 år sen kan man inte låta bli att tänka på vad som hände i Stockholm några få år senare. Och ställa sig frågan: ”Var ska våra barn bo?”