måndag, oktober 5th, 2009
Det var inte många som hade råd att flyga mellan Argentina och Sverige på 60-talet. Då var det båt som gällde: stora fina passagerarfartyg som trafikerade linjen Buenos Aires-Genoa och Buenos Aires-Barcelona. Och sedan fick man byta till tåg.
Därför kunde min mamma verkligen förhäxa mig med sina berättelser om de långa båtresorna. Och bland mycket annat som fastnade i minnet minns jag det här: att mitt i Atlanten, där inget land var i sikte, kunde hon se en och annan liten ö av skräp som flöt och gungade med vågorna. Några få trä- och plastbitar som strömmarna hade fört samman.
Fyrtio år senare är det inte min mamma utan en oceanograf, som berättar för mig om en lång båtresa. Men hennes berättelse skrämmer mer än fascinerar: hennes ö av skräp är större än hela Skandinavien. Och det är inte mycket trä i den utan små bitar av plast som man fruktar kan rubba jordens äldsta ekosystem, havet, där livet på vår planet en gång började.
Jag ska skicka de här raderna till min mamma och jag gillar inte det hon troligen kommer att säga:
”Ser du … allt var bättre förr.”
fredag, september 18th, 2009
Det finns de som hävdar att clementiner är det bästa exemplet på hur gud tog hänsyn till människan när han skapade världen: så lätta att skala, så praktiska att äta i klyftor, så vackra i färgen när de mognar och så söta …
Samma världsbild om än inte lika religiös men mera oskyldig, måste min son ha haft när han frågade mig vad myggor gör för nytta, besvärad som han var av alla bett. Som om myggor, eller clementiner, måste vara till nytta för människan för att rättfärdiga sin existens.
Och samma tankegångarna anar jag hos de brittiska ingenjörer som häromveckan publicerade sina idéer om hur man skulle bromsa klimatförändringen, bland annat genom att göra världen molnigare eller fylla den med konstgjorda träd.
Om världen inte är skapt som vi önskar oss borde vi acceptera det. Och sluta ändra på den, vare sig oavsiktligt eller med flit. För vem vet? Kanske myggorna och clementinerna börjar undra vad vi gör för nytta.
söndag, augusti 23rd, 2009
När Coca-Colas mexikanska juicer skulle säljas till de miljoner mexikaner som bor i USA blev det fel med innehållsdeklarationen. I Mexiko har ”Del Valle” juicerna ingen deklaration (lagstiftaren tyckte inte det behövdes) och ovana som de är, deklarerade tillverkana innehållet i USA lite på en höft.
USAs myndigheter upptäckte,till exempel, att Del Valles jordgubbsnektar inte innehöll 40% utan bara 14% jordgubbar, och att mangonektarn inte var någon präktig överdos C-vitamin (i alla fall inte 146% av det dagliga behovet utan endast 10%).
Lösningen blev att skyndsamt etikettera om alla förpackningar på den amerikanska marknaden. Enbart. För i Mexiko behöver de inte deklarera något, som sagt.
El poder del consumidor, en mexikansk konsumetorganisation, har skrikit sig hes efter avslöjandet. Men från företaget har det inte kommit någon ursäkt eller förklaring.
Är det inte ett problem att samma företagsgrupp, genom sin stiftelsen FEMSA, finansierar ett nytt center (CAAlCA) som bland annat vill hålla ett vakande öga på vattenkvaliten i hela Latinamerika?
De har seriösa partners, förvisso, men är inte trovärdigheten skadad?
Med vänliga hälsningar
Erico Oller Westerberg
Journalist